En snabb blick kastade jag på tidningshyllan i butiken och så låg den plötsligt i min korg. Hur det gick till vet jag inte, men nu skall jag njuta av att läsa annat än tentamenslitteratur.

Ungen vill inte ha min fulla upmärksamhet när vi är här hemma, men jag får inte göra så mycket heller. Han kan leka någonting för sig själv, men om jag sätter mig ner med en bok eller min stickning skall han genast ha med mig, och så skall jag sitta på golvet och se på när han leker. Efter en stund glömmer han bort mig och går kanske någon annanstans. Men när jag börjar med mitt igen är han genast på plats. Det är helt okej att han gör så här, men mot slutet av dagen får jag alltid lite dåligt samvete över att jag inte har fått någonting alls till stånd.

Det finns en sak ungen låter mig göra ostört: städa. Orsaken till att han tillåter det är väl att då rör jag på mig hela tiden. Eftersom jag är lite för rastlös för att bara sitta och titta på honom har jag redan torkat damm, dammsugit, gått igenom tidningshögen och gnuggat ungens matstol. Och så har jag blivit galen på mängden saker vi har här hemma, hur kan man ha så mycket saker?

Jag har en tendens att stressa lite väl mycket över saker och ting. Ibland också över sådana saker jag inte kan påverka och det är ju typ det mest onödiga man kan göra. Just nu stressar jag i alla fall över sommaren. Lite tidigt för sånt, kan man tänka, men besluten gällande sommaren måste fattas ganska snart.

Mitt problem är följande: skall jag jobba eller studera på sommaren. Argumentet för att jobba är pengar och det är ett ganska starkt argument. Men om jag jobbar får ungen spendera sina dagar på sommardagis tillsammans med okända barn och vuxna och det skulle jag inte villa utsätta honom för. Jag skulle gärna ha lite ledigt själv också, men från sommarjobb har man sällan semester. Och så borde man ju ordan ett jobb åt sig också och det är jag otroligt dålig på.

Det lutar nog mot studier, även om jag gärna skulle ha en liten paus från dem också. Men att studera är ändå mindre tungt än ett jobb. Jag måste ta och bekanta mig med öppna unis utbud för sommaren och kolla upp hur många poäng jag måste få ihop för att kunna lyfta stöd. Och kanske jag kunde hitta ett jobb man kan göra lite då och då. Vakta barn kanske, det är jag ju bra på.

Det är på tok för lätt att bara fastna framför tv:n eller tappa bort sig på Internet när barnet väl sover. "Bara en liten stund" tänker jag varje gång och så är klockan plötsligt massor och det är dags att gå och lägga sig. Idag skall jag vara klokare och bläddra lite i min nya Ottobre och kanske gräva i tyglådan och se om jag kan para ihop ett mönster med ett tyg.

Jag höll på att få ångest över att jag inte har gjort någonting vettigt idag (för att vara hemma med sitt sjuka barn är ju inte vettigt). För att stilla ångesten bestämde jag mig för att baka och så hux-flux slängde jag ihop en bulladeg och nu har vi ägnat kvällen åt att föräta oss på smörbullar och örfilar.

Imorgon blir jag inte hemma, som jag trodde att jag skulle. Ungen är inte frisk ännu, men det är inte hans mormor heller, de får ta hand om varandra de två. En perfekt lösning, alla är glada.

Här borde jag skriva fina och kloka ord om könsroller och sånt, men ni får titta på bilderna och tänka själv istället. Själv vet jag inte om jag riktigt tycker om förändringen Legos Duplofigurer genomgått de senaste 30 åren. Målgruppen är barn i åldern två till fem år.

Sambon blev förpassad till soffan i går kväll, inte för att han betett sig dåligt, utan för att den lille sjuklingen hade fått för sig att han skulle sova i vår säng. Och att sova tre stycken på 1,2 meter blir lite väl trångt, speciellt som den minsta av oss inte direkt ligger stilla då han sover.

Jag har inte sovit brevid ungen sedan jag slutade amma honom och jag måste medge att det nog var ganska mysigt att sova riktigt nära sitt sött snusande barn. Pojken får nog ändå lov att sova i sin egen säng i fortsättningen, jag tror inte att sambon trivdes så bra i sin ensamhet på soffan att han vill fortsätta sova där.

Vi hämtade hem en liten kille med röda kinder och trötta ögon. Över 40 grader visade febertermometern och den lille var ganska orkeslös. Nu sover han och vi hoppas på att han mår bättre imorgon. Jag får lov att stanna hemma med honom, men imorgon skulle jag bara ha en föreläsning så det är inte så farligt.




Mina föräldrars nya köksgolv är valt så att det matchar hunden. Några stänk av brunt och det skulle sitta perfekt. Kanske jag får spilla ut en mugg med kakao?

Arton timmar sov jag. Och nu skall jag sova lite mera.

Tack och lov för min mamma, som ställde upp och tog hand om ungen idag, sambon hade progarm och är ännu inte hemma, själv hade jag haft svårt att vara med pojken. Man kan inte riktigt ha hand om en tvååring medan man sover.