Det pågår en kamp.

Min kropp försöker lura mig. Den påstår att den behöver socker. Vädigt stora mängder socker. Att den skulle leva på endast socker. Och att all form av motion är det mest onödiga påhittet i världen.

Jag påstår att min kropp blir lurad av mörker och stress. Men min stackars hjärna får jobba hårt för att inte kroppen skall få som den vill. För hjärnan är inte heller immun för mörkret och stressen.

Publicerad igår kl. 07:58

Framsteg.

-Har du sett att det snöar ute? säger jag till ungen och han klättrar upp på fönsterbrädet för att titta ut.

Andra föräldrar till sexåringar kan ha svårt att förstå vilken glädje den här lilla situationen ger mig. Att han lyssnar, förstår och reagerar. Och glädjen är ännu större då han står kvar i fönstret och berättar vad han ser.

-Hund ute.
-Där åka pulka.
-Det är het.

Den sista får mig att reagera extra mycket. Het betyder eld. Men visst fan brinner det nere mot stranden och inte så lite heller.

Publicerad 05.11.2016 kl. 09:36

Problem som är för stora.

Det går trögt det här, bloggandet. En orsak är att bilder tagna med den nya kameran är för stora för att laddas upp direkt på bloggen. Så jag måste först öppna dem i något annat program, förminska dem, spara dem och sen får jag hit dem. Det blir lite väl många steg för en latmask som den här.

Annars är det kul med en ny kamera, presenter man köper åt sig själv brukar vara de bästa presenterna.

Annan kul ny grej är telefonen. Jag levde länge med en hederlig knappmobil och trodde att en smartare lur inte var så viktig. Jag hade väldigt fel. Den smarta telefonen är praktisk på många vis. Som att ha en kamera i fickan ständigt och jämt. Men bilder tagna med den är också för stora för att laddas upp direkt hit.

Publicerad 21.10.2016 kl. 07:31

Höst.

Jag vet inte när jag senast har njutit så här mycket av hösten. Kanske det bror på vädret, finare höstväder kan jag inte tänka mig. Kanske det beror på ljuset och färgerna, höstens nyanser tilltalar mig mera än högsommarens. Eller kanske det beror på mörkret som sveper in världen i sin stora famn. Det känns bra oberoende orsaken.

Publicerad 09.10.2016 kl. 20:39

Grisen gjorde mig gladare än jag vill medge.

Publicerad 18.09.2016 kl. 19:32

Ensam, tvåsam, tresam.

Jag har här den senaste tiden funderat på en sak, det började på våren och har hängt med någonstans i bakgrunden hela sommaren. Nämligen: parförhållanden. Eller att jag känner mig redo för ett och att jag känner någon form av behov för ett. Behovet är möjligtvis främst fysiskt, men det om det.

Men, men, saker får inte vara för enkla, då skulle livet bli för trist. Jag har noterat att det finns två kategorier bland eventuella partners. Dels de som inte är intresserade av barn, varken egna eller andras, dels de som är intresserade av barn, men då (främst) av egna framtida barn. Man kan lugnt säga att jag inte riktigt passar in i målgruppen: jag har ett barn (kategori ett samt några ur kategroi två springer och gömmer sig) och jag vill inte ha flera barn (resterande ur kategori två tar till flykten).

Eventuellt existerar det en tredje kategori som består av personer som kan tänka sig att ha ett förhållande med någon som redan har barn. Jag har inte träffat någon ur denna kategori, men jag kan gå med på att tro att den finns.

Men, mera men, sen är det en viss skillnad på barn och barn. Men åtminstone kan jag vara säker på, att den person som vill ha mig i sitt liv, med ungen och allt det innebär, är en sjujävla bra typ.

Publicerad 04.09.2016 kl. 10:37

Nu skall jag försöka mig på ett ställningstagande.

Jag kan medge att jag inte har satt in mig speciellt mycket i diskussionen om kvinnors klädsel på stranden som förs i Frankrike. Jag hade (till för en liten stund sedan) ingen aning om hur den omdebaterade burkinin ser ut. Jag tänkte mig en burka, men i tyg i samma typ som t.ex. simshorts. Eftersom det är mycket tyg i en burka, kunde jag förstå att burkinin förbjuds i simhallar, liksom simshorts är förbjudna.

Men jag har väldigt svårt att förstå hur det kan vara möjligt att införa ett förbud för en viss sorts klädsel på en allmän plats. Gäller förbudet bara burkinin? Får man klä sig i långbyxor och en stor munkjacka, det är typ lika täckande som en burka. Hur är det med en maxiklänning, tröja och en stor hatt?

I dag tog jag tummen ur reven och googlade burkini för att se vad som orsakade kabalik på rivieran. Och jag bara vad fan Frankrike? Kanske de skall ta och förbjuda våtdräkter också när de nu håller på. Och uv-dräkter med långa ärmar och ben. Och solhattar, kepsar och andra huvudbonader.

Visst finns det tillfällen och yrken då man inte kan täcka sitt ansikte och sina ögon, men på allmänna platser skall man få klä sig som man vill (eller typ som man vill, men ni fattar). Om problemet är att man inte ser den andra personens ögon (vilket inte gäller burkinin) borde väl solglasögon också förbjudas.

Publicerad 27.08.2016 kl. 15:32

Om du letar kan du hitta mig.

Vi lyssnade på radio på lande och det kom en låt på svenska som jag började sjunga med i, lite så där halvt omedvetet. Varifrån är den här sången, fundera mamma och då tänkte jag efter och det ploppade upp i huvudet, Hype. Ungdomsmusikalen som jag inte har ägnat en tanke på flera år, men tydligen ägnade så mycket tankar då den var aktuell att sångens ord ligger kvar i hjärnan.

Undrar hur mycket annan (mera värdefull) kunskap det gömmer sig bland mina grå? Och hur kan jag aktivt komma åt den?


Publicerad 21.08.2016 kl. 19:09

Jag tänkte nog inte riktigt.

Ibland är jag så enkel att det är på snudd att man kan ifrågasätta existensen av tankeverksamhet innanför mitt skallben.

På vilket sätt trodde jag att det var en god idé att, för det första köpa en ny säng, för det andra börja plocka isär den gamla när ungen är hemma. Hur trodde jag att det skulle gå när barnet i fråga har svårt att ens låta mig byta lakan i sängen?

Skrik blev det och jag svor över mig själv (och lite över barnet), men en säng flyttade ut och en annan in. Nu är ungen nöjd igen, för han märkte att den nya sängen är en bättre trampolin än den gamla. Vilken tur det är att jag inte köper nya sängar så ofta.

Publicerad 13.08.2016 kl. 10:45

Vissa behöver sin sömn.

På fredagen, då jag borstade tänderna, råkade jag stå och titta ut genom fönstret. Jag brukar nog titta ut genom fönstret varje dag, men det är sällan scenariot ändrar värst mycket. Det är trädtoppar, hus, vattnet längre bort, ibland fåglar, flygplan eller andra tillfälliga inslag på himlen.

Men nu på fredagen upplevde jag något av ett wtf. Ett pariserhjul. Ett pariserhjul på ett ställe det definitivt inte har funnits ett pariserhjul tidigare. Google redde upp saken och svaret på frågan om hjulet var Weekend festival.

På kvällen såg jag inte bara det upplysta hjulet, jag hörde också musiken. Det var bra trevligt. Mindre trevligt var att de avslutade kvällen med fyrverkerier. Vid midnatt. När vissa sover. För vissa sovande vill inte bli väckta av raketer vid midnatt. Vissa är jag.

Publicerad 06.08.2016 kl. 11:47

Det man inte har.

Ibland funderar jag på hur livet skulle vara utan barn. Jag har funderat extra mycket på det i går och i dag, för det är varmt som i en bastu hemma hos oss, grannarna super och härjar på gården hela natten så att jag inte kan sova och ungen tycker att saker som normalt inte är problem är världens största problem och då det uppstår problem är det alltid bäst att skrika så högt man bara kan. Så jag drömmer om ett annat liv, som är svalt och tyst.

I mina drömmar ser jag alla möjligheter som skulle öppna sig om jag inte hade barn: jag kunde motionera regelbundet, kanske prova på nya träningsformer, börja klättra igen, gå på en kurs, lära mig ett språk, åka på resa, se ställen jag aldrig har sett förut, fara på seglats, ha ett socialt liv, träffa vänner, gå på date, ta del av kultur, utställningar, konserter, evenemang, göra precis vad som helst.

Men det fungerar inte riktigt så, mitt liv om jag inte hade fått barn skulle inte vara mitt liv i dag minus barnet. Vad vet jag vilka vägar jag hade vandrat, vilka val jag hade gjort. Skulle mitt liv vara lättare och lyckligare? Kanske jag skulle sitta och supa och skräna natten lång med mina alkisgrannar om jag inte hade fått barn, vad vet man.

Och jag ångrar inte ungen, jag är bara trött ibland. Gräset är grönare och allt det där, säger apan, som var det närmaste en date jag kommit på fyra år. Tyvärr klickade det inte riktigt.

Publicerad 31.07.2016 kl. 16:36

Verklighetsflykt.

Resor försätter mig i ett alternativt tillstånd. Vardagen och verkligheten blir en avlägsen plats. Det handlar om just den dagen vi lever, lite om planer för dagen som väntar efter en natts sömn. Det är väl till en del det som är tanken bakom semester och resor, koppla av, koppla loss.

Den tillfälliga verkligheten får mig att undra hur jag skall orka med det som oundvikligt väntar efteråt. Det som inte försvinner eller förändras under en vecka. Tiden långt borta får mig att se saker klarare, hur slut jag är, hur mycket jag bär, hur begränsad tiden är.

Och jag vet inte hur det skall gå, vad jag skall göra för att få en vändning. Tanken på ett hus på en åker i Vånge eller Bollnäs eller Ockelbo känns lockande, men verkligheten hittar en också på platser som tåget kör rakt förbi. Verkligheten åker inte tåg, den sitter på våra axlar och lämnar oss bara vid en rejäl fylla eller då demensen tar över vår hjärna. Fyllor är dessutom tillfälliga och följden gör verkligheten värre än den är. Slutdestinationen för demens är okänd och bör undvikas om det går.

Så jag sitter på ett tåg som tar mig tillbaka och önskar att jag skall komma på en lösning eller att ett smärre under skall ske.

 

Publicerad 18.07.2016 kl. 11:33

Lite kvar att packa.

Det är billigast att flyga i början av veckan, berättar Hbl i dag, och jag flyger i dag och valde måndag för det var billigast. Min högst vetenskapliga studie bekräftar vad forskarna kommit fram till.

Lite senare i dag skall jag placera mig i en stol i en plåtburk som tar sig upp på flera tusen meters höjd. Sen får jag sitta där i min stol och försöka låta bli att tänka på att jag befinner mig i en plåtburk på flera tusen meters höjd. Att tänka för mycket på den saken gör mig alltid lite obekväm. Samtidigt är det roligt att flyga, den där plåtburken för mig till en annan plats och tillfälligt kan jag glömma vardagen. Just nu betyder vardag semester så det är inte riktigt vardag, men att komma bort från allt här hemma känns som höjden av lyx.

Lyx var det nog också att vara på holmen, känna doften av hav, se havsörnen segla högt ovanför och se ett lyckligt barn springa över klipporna.

 

Publicerad 11.07.2016 kl. 08:59

Slutspurt.

Fyra dagar, bara fyra. Sen blir det lande för hela slanten.

Publicerad 28.06.2016 kl. 07:20

PMS.

Det händer varje månad: Irritationen över allt och alla växer, jag vill helst ligga på soffan och trycka i mig godis, jag överväger att säga upp mig från jobbet bara för att få ligga hemma, allting är bara skit, finnarna frodas, inget blir gjort. Sedan går det över och allt är bra och livet rullar på. Tills det är dags igen.

Varje månad när skiten smyger på har jag glömt bort att det finns en orsak. En stund lever jag i tron att allting verkligen är skit och att jag är på väg ner i träsket igen. Sen slår det mig, att det tar några dagar och sedan är det över, att det inte är roligt, men att det går om. Och då är det lättare att stå ut med både mig själv och omgivningen.

Publicerad 17.06.2016 kl. 09:19

Jag befinner mig på den bättre sidan om 30-strecket. Är pedagog, men inte alltid så pedagogisk med mitt eget speciella barn. Jag fotograferar mycket, springer ibland, trivs i naturen, tar mjölk i kaffet, tackar inte nej till rödvin och älskar att gå barfota.

Bloggen fick sitt namn av de mörka moln som ibland hopar sig i mitt inre. Livet kan vara tungt, men asioilla on tapana järjestyä.
 

 


Senaste kommentarer

11.10, 20:13Höst. av Anne
09.08, 00:09Det man inte har. av En singelmorsa i landet bredvid
12.05, 01:48Djurliv i stan. av Melli