Om du letar kan du hitta mig.

Vi lyssnade på radio på lande och det kom en låt på svenska som jag började sjunga med i, lite så där halvt omedvetet. Varifrån är den här sången, fundera mamma och då tänkte jag efter och det ploppade upp i huvudet, Hype. Ungdomsmusikalen som jag inte har ägnat en tanke på flera år, men tydligen ägnade så mycket tankar då den var aktuell att sångens ord ligger kvar i hjärnan.

Undrar hur mycket annan (mera värdefull) kunskap det gömmer sig bland mina grå? Och hur kan jag aktivt komma åt den?


Publicerad 21.08.2016 kl. 19:09

Jag tänkte nog inte riktigt.

Ibland är jag så enkel att det är på snudd att man kan ifrågasätta existensen av tankeverksamhet innanför mitt skallben.

På vilket sätt trodde jag att det var en god idé att, för det första köpa en ny säng, för det andra börja plocka isär den gamla när ungen är hemma. Hur trodde jag att det skulle gå när barnet i fråga har svårt att ens låta mig byta lakan i sängen?

Skrik blev det och jag svor över mig själv (och lite över barnet), men en säng flyttade ut och en annan in. Nu är ungen nöjd igen, för han märkte att den nya sängen är en bättre trampolin än den gamla. Vilken tur det är att jag inte köper nya sängar så ofta.

Publicerad 13.08.2016 kl. 10:45

Vissa behöver sin sömn.

På fredagen, då jag borstade tänderna, råkade jag stå och titta ut genom fönstret. Jag brukar nog titta ut genom fönstret varje dag, men det är sällan scenariot ändrar värst mycket. Det är trädtoppar, hus, vattnet längre bort, ibland fåglar, flygplan eller andra tillfälliga inslag på himlen.

Men nu på fredagen upplevde jag något av ett wtf. Ett pariserhjul. Ett pariserhjul på ett ställe det definitivt inte har funnits ett pariserhjul tidigare. Google redde upp saken och svaret på frågan om hjulet var Weekend festival.

På kvällen såg jag inte bara det upplysta hjulet, jag hörde också musiken. Det var bra trevligt. Mindre trevligt var att de avslutade kvällen med fyrverkerier. Vid midnatt. När vissa sover. För vissa sovande vill inte bli väckta av raketer vid midnatt. Vissa är jag.

Publicerad 06.08.2016 kl. 11:47

Det man inte har.

Ibland funderar jag på hur livet skulle vara utan barn. Jag har funderat extra mycket på det i går och i dag, för det är varmt som i en bastu hemma hos oss, grannarna super och härjar på gården hela natten så att jag inte kan sova och ungen tycker att saker som normalt inte är problem är världens största problem och då det uppstår problem är det alltid bäst att skrika så högt man bara kan. Så jag drömmer om ett annat liv, som är svalt och tyst.

I mina drömmar ser jag alla möjligheter som skulle öppna sig om jag inte hade barn: jag kunde motionera regelbundet, kanske prova på nya träningsformer, börja klättra igen, gå på en kurs, lära mig ett språk, åka på resa, se ställen jag aldrig har sett förut, fara på seglats, ha ett socialt liv, träffa vänner, gå på date, ta del av kultur, utställningar, konserter, evenemang, göra precis vad som helst.

Men det fungerar inte riktigt så, mitt liv om jag inte hade fått barn skulle inte vara mitt liv i dag minus barnet. Vad vet jag vilka vägar jag hade vandrat, vilka val jag hade gjort. Skulle mitt liv vara lättare och lyckligare? Kanske jag skulle sitta och supa och skräna natten lång med mina alkisgrannar om jag inte hade fått barn, vad vet man.

Och jag ångrar inte ungen, jag är bara trött ibland. Gräset är grönare och allt det där, säger apan, som var det närmaste en date jag kommit på fyra år. Tyvärr klickade det inte riktigt.

Publicerad 31.07.2016 kl. 16:36

Verklighetsflykt.

Resor försätter mig i ett alternativt tillstånd. Vardagen och verkligheten blir en avlägsen plats. Det handlar om just den dagen vi lever, lite om planer för dagen som väntar efter en natts sömn. Det är väl till en del det som är tanken bakom semester och resor, koppla av, koppla loss.

Den tillfälliga verkligheten får mig att undra hur jag skall orka med det som oundvikligt väntar efteråt. Det som inte försvinner eller förändras under en vecka. Tiden långt borta får mig att se saker klarare, hur slut jag är, hur mycket jag bär, hur begränsad tiden är.

Och jag vet inte hur det skall gå, vad jag skall göra för att få en vändning. Tanken på ett hus på en åker i Vånge eller Bollnäs eller Ockelbo känns lockande, men verkligheten hittar en också på platser som tåget kör rakt förbi. Verkligheten åker inte tåg, den sitter på våra axlar och lämnar oss bara vid en rejäl fylla eller då demensen tar över vår hjärna. Fyllor är dessutom tillfälliga och följden gör verkligheten värre än den är. Slutdestinationen för demens är okänd och bör undvikas om det går.

Så jag sitter på ett tåg som tar mig tillbaka och önskar att jag skall komma på en lösning eller att ett smärre under skall ske.

 

Publicerad 18.07.2016 kl. 11:33

Lite kvar att packa.

Det är billigast att flyga i början av veckan, berättar Hbl i dag, och jag flyger i dag och valde måndag för det var billigast. Min högst vetenskapliga studie bekräftar vad forskarna kommit fram till.

Lite senare i dag skall jag placera mig i en stol i en plåtburk som tar sig upp på flera tusen meters höjd. Sen får jag sitta där i min stol och försöka låta bli att tänka på att jag befinner mig i en plåtburk på flera tusen meters höjd. Att tänka för mycket på den saken gör mig alltid lite obekväm. Samtidigt är det roligt att flyga, den där plåtburken för mig till en annan plats och tillfälligt kan jag glömma vardagen. Just nu betyder vardag semester så det är inte riktigt vardag, men att komma bort från allt här hemma känns som höjden av lyx.

Lyx var det nog också att vara på holmen, känna doften av hav, se havsörnen segla högt ovanför och se ett lyckligt barn springa över klipporna.

 

Publicerad 11.07.2016 kl. 08:59

Slutspurt.

Fyra dagar, bara fyra. Sen blir det lande för hela slanten.

Publicerad 28.06.2016 kl. 07:20

PMS.

Det händer varje månad: Irritationen över allt och alla växer, jag vill helst ligga på soffan och trycka i mig godis, jag överväger att säga upp mig från jobbet bara för att få ligga hemma, allting är bara skit, finnarna frodas, inget blir gjort. Sedan går det över och allt är bra och livet rullar på. Tills det är dags igen.

Varje månad när skiten smyger på har jag glömt bort att det finns en orsak. En stund lever jag i tron att allting verkligen är skit och att jag är på väg ner i träsket igen. Sen slår det mig, att det tar några dagar och sedan är det över, att det inte är roligt, men att det går om. Och då är det lättare att stå ut med både mig själv och omgivningen.

Publicerad 17.06.2016 kl. 09:19

Team work.

Jag kokar makaroni och glömmer att vrida ner gasen när vattnet börjat koka och makaronerna är i. Medan jag gör annat och vattnet stormkokar tycker ungen att Locket på.

Vi är ett bra lag.

Publicerad 15.06.2016 kl. 07:39

Alla vinner.

Att ta ungen med på kalas är en god idé om man vill undvika att umgås, äta kaka och dricka skumppa. Eftersom jag gillar kaka och skumppa (att umgås är inte så viktigt) passade det bra att skicka killen norrut med farfar när vi skulle fira en kusin. Den lille får leka, mamma får dricka och sova, alla är nöjda och glada. Gladast är nog farfar som får rå om sitt barnbarn i två hela dagar.

Publicerad 05.06.2016 kl. 10:38

Små steg.

Min hjärnkapacitet räcker inte till just nu, det är mycket, både hemma och på jobbet. Jag har en ständig känsla av att jag har glömt bort någonting, en stress som gör mig rastlös och inte låter mig koppla av. Men efter den här veckan borde det lätta, åtminstone på jobbfronten. Fast det blir lättare hemma också, det får jag påminna mig själv om ibland, för förändringarna är små. Men de sker och det är huvudsaken.

Publicerad 30.05.2016 kl. 17:27

I brist på annat: en lista.

1. Så här tänker jag kring vacciner:
Ungen har fått alla vaccin som barn får normalt. Säsonginfluensavaccinet har jag dock skippat för oss båda och jag är glad över att jag inte behöver ta ställning till vaccin mot vattkoppor.

2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här:
Det är en skillnad på ingrepp och ingrepp, botoxläppar och människor utan en enda liten rynka ger jag inte mycket för, men skönhetsingrepp kan också handla om saker som verkligen påverkar en persons liv. Men jag har svårt att tro att vägen till lyckan går via operationsbordet oberoende ingreppets natur.

3. Min sanna åsikt om muminmuggar:
Min käraste mugg är faktiskt en muminmugg, men annars är jag ingen fantast, de flesta är lite för plottriga för min smak.

4. Ska barn synas på sociala medier? Så här tänker jag:
Jag tycker att man skall tänka efter innan man publicerar, skulle man berätta/visa någonting liknande om sin partner eller vän utan att fråga först?

5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag:
Ja, jag är feminist.

6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar:
Bara det kommer tydligt fram att det handlar om samarbete/reklam så är det okej. Sen när det blir för mycket i en och samma blogg tröttnar jag, t.ex. julkalendrar med utlottningar varje dag hela december, det är inte därför jag läser en blogg.

7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genustänk i kläder:
Alla kan ha vad fan de vill och har man problem med saken tycker jag att man kan knipa käft och skaffa ett liv.

8. Dop eller namnfest – vad väljer jag?
Jag valde namnfest för ungen, jag hör inte till kyrka så det var ett naturligt val.

9. Bloggska – är det ett viktigt språk?
Jag skippar den här, det är kanske svar nog.

10. Den berömda bloggfasaden – ska man visa allt i bloggen?
Ska och ska, man gör som man vill, men personligen tycker jag att vissa gränser är bra att ha. Fast vilka de gränserna är kan jag inte säga, kanske jag går över någon annans gränser, någon kanske över mina, kanske jag går över mina egna ibland.

Publicerad 22.05.2016 kl. 16:45

Man tror att man mår bra.

I dag har det mest varit spyor på tapeten hos oss och sånt är det ju inte värst trevligt att skriva om. Titta på bilder av vackra blommor istället och försöka glömma bort att det går en väldigt ettrig magsjuka just nu.

Publicerad 15.05.2016 kl. 18:24

Jag gick på en promenad.

Jag gillar byggarbetsplatser. Maskiner, lyftkranar, betong, metallnät, rörstumpar. I går såg jag ett enormt hål. Sedan gick jag längre ut på udden och fascinerades av de gamla båtarna, av att se två stora kyrkor på avstånd, av att tjärholmen och högholmen är inom simavstånd. Och av hur detta ingenmansland har intagits av helsingforsborna.

Längst bort ser jag plötsligt en naken man. Någon annanstans hade den synen fått mig att vända på klacken och ringa polisen, men där ute finns en bastu och bastu badar man som alla vet naken.

På vägen hem gick jag genom den nybyggda stadsdelen och förundrades över kontrasterna, graffiti och bastubadare granne med den moderna arkitekturen. Och tyvärr, tycker jag, är det graffitimålarna och bastun som får maka på sig.

Publicerad 04.05.2016 kl. 17:20

Vapp.

Normalt brukar barn och annat folk gilla när det är fest, lite annorlunda, något extra. Mitt barn faller utanför normalt på många punkter och speciellt på den här. Helst borde allting alltid vara lika, då är han mest nöjd. Så valborgsfirandet blev vad det blev: jag hörde ingen kör i parken, ballongen köptes från Prisma, släktkalaset skippade vi och min hatt fick jag hålla i fem minuter.

Men solen sken, jag fick bubbel i glaset och den där hatten ger mig alltid huvudvärk, så det var rätt bra ändå. (Och ungen har en snäll mormor som försåg honom med en ny ballong efter att den första, med lite assistans, flög bort.)

Publicerad 01.05.2016 kl. 20:01

Jag befinner mig på den bättre sidan om 30-strecket. Är pedagog, men inte alltid så pedagogisk med mitt eget speciella barn. Jag fotograferar mycket, springer ibland, trivs i naturen, tar mjölk i kaffet, tackar inte nej till rödvin och älskar att gå barfota.

Bloggen fick sitt namn av de mörka moln som ibland hopar sig i mitt inre. Livet kan vara tungt, men asioilla on tapana järjestyä.
 

 


Senaste kommentarer

09.08, 00:09Det man inte har. av En singelmorsa i landet bredvid
12.05, 01:48Djurliv i stan. av Melli