Det är vinter och kallt.

Kallt och snö (lite snö är också snö) över en natt. Och frågan är: hur mycket kläder behöver ett barn på sig i morgon för att inte frysa?

Den ännu bättre frågan är hur man får det där barnet att gå med på att klä sig i de där kläderna det behöver för att inte frysa.

Publicerad 22.11.2015 kl. 21:59

Ledig fredag.

Jag gick på en utställning på Ateneum med fotografier av (googlar för jag är hopplös på namn) Henri Cartier-Bresson. Be mig inte uttala det.

Svartvita bilder fotade under en period på tiotals år. Bilder från olika hörn av världen. Mycket människor. Vanliga människor som gör vanliga saker. Lite ovanligare saker också.

Jag gillade. Helt enkelt för att jag gillar bilder på vanliga människor. Och jag gillar svartvita bilder. Lite saknade jag historier. Jag vill veta något om personen på bilden. Vem är tanten som sitter ensam på en bänk i Hyde Park? Varför sitter hon där? Va, va? Men då hade det kanske varit någonting helt annat.

Här är en bild på en röd cykel:

Publicerad 13.11.2015 kl. 14:30

Sakta ner.

En vecka rann förbi igen. Jag rusar hela tiden, men hinner ändå inte. När jag rusar glömmer jag, att ungen har något på gång nu. Något som gör allting mycket värre än det är. Jag glömmer att det går om, att vi sover igen senare, senare är någonting rätt och allting inte är fel.

Jag glömmer, att om jag rusar men ändå inte hinner kan jag lika gärna gå. Speciellt om jag inte vet vad jag rusar för. Vad är målet? Om jag går hinner jag njuta av landskapet och finns det inget mål har jag sett trevliga saker på vägen.

Publicerad 08.11.2015 kl. 19:59

Den där pingvinen.

Publicerad 01.11.2015 kl. 20:59

Morgon.

Så här på morgonen kunde det vara en god idé att masa upp sig, tvätta vad som skall tvättas, äta, klä på sig och dra på jobb.

En sämre idé är att fota dimman och soluppgången över viken, skriva under medborgarinitiativ och köpa en cykel. Att blogga borde vara helt uteslutet, men det gjorde jag samtidigt som jag borstade tänderna.

Publicerad 30.10.2015 kl. 08:25

Jag gillar hösten.

Publicerad 29.10.2015 kl. 22:23

Rubrik.

Jag funderade kring det här med att skall något bli gjort får jag helt enkelt lov att göra det själv.

Det har sina sidor. Ibland skulle det vara galet skönt att komma hem från jobbet och mötas av ett kök som inte är belamrat med all disk som stod där när man gick på morgonen. Kanske lakanen har blivit bytta, tvätten upphängd, middagen kokad. Tänk om någon annan skulle bära hem inköp ibland.

Men. Tänk om disken ändå stod kvar. Lakanen aldrig blev bytta. Tvätten i högar. Ingen mat, varken på spisen eller i kylskåpet.

Är det bara jag som har ansvar för att saker händer så räknar jag inte heller med att någon annan skulle ta ansvar. Och det är bra mycket bättre att vara den som gör allt än att vara irriterad och göra allt.

Och jag inser nog att det finns flera versioner än de här två. Annars skulle väl ingen tänkande människa bo annat än ensam.

Publicerad 28.10.2015 kl. 18:52

Någon gör aldrig något.

Jag drömde om kaffe. När jag stigit upp kokade jag kaffe, för riktigt kaffe är bättre än drömkaffe.

Först trodde jag dock att det inte blir tid för kaffe. Sen insåg jag att någon bara glömt att flytta köksklockan mot sommaren. Någon innebär i det här fallet jag själv, som alltid då någonting har blivit ogjort hos oss.

Publicerad 26.10.2015 kl. 07:45

Paket!

En fin sak med att vara vuxen är att man kan ordna med julafton för sig själv när som helst. Okej, paketen är inte så vackra och kommer inte med dikter* men de är paket. Om man dessutom har lite dåligt minne kommer man inte ihåg vad paketen innehåller.

*Se det som ett tips Adlibris (dikterna, inte presentpapper och rosetter)

Publicerad 21.10.2015 kl. 20:59

Måste stanna upp.

Det är lite för mycket nu. Samtidigt som det bara är två saker: ungen och jobbet. Men det är just det som blir för mycket, för det är ingenting annat. Eller om man vänder på det hela är det för få andra saker, speciellt för få stunder för mig själv. Stunder att andas.

Sen när jag väl har en ledig stund rusar jag bara på, av vana, växeln ligger i, det är så mycket som borde göras säger min hjärna. Och jag glömmer fortfarande att andas.

För det går inte av sig själv att varva ner, det kräver tid, både att ha tid och sedan ta sig tiden.

Publicerad 21.10.2015 kl. 06:35

En dag är han stor.

Ungen har en väldigt mammig period på gång. Famnen är bästa platsen, mamma skall vara nära, göra det ena och det andra. "Mamma hjälpa" hör jag mest hela tiden, också när det gäller saker han mycket väl klarar själv.

Ibland suckar jag. För det är jobbigt att hela tiden måsta "hjälpa", han kan ju! Och det är jobbigt att få saker gjorda när någon vill sitta i ens famn. För att inte tala om jobbighetsgraden i att någon som sitter i ens famn vill ha hjälp med någonting som kräver att man stiger upp men den där någon vill sitta kvar i ens famn. Lös nu det problemet utan skrik och suckar från de berörda.

Samtidigt hjälper jag honom gärna, det är viktigt för honom, någonting han behöver just nu. Och en dag vill han nog inte längre sitta i min famn, det är bäst att njuta av det medan jag kan. Så jag gör mitt bästa för att inte sucka.

Publicerad 17.10.2015 kl. 18:43

Funderingar en tisdag.

Jag hatar när det blir missförstånd, jag säger något till någon och får senare via omvägar höra att det har tolkats fel, någon har tagit illa upp och det har inte alls varit meningen och jag har inte ens förstått att den möjligheten finns, att det blir så fel.

Och sen när det händer kickar min osäkerhet in med all kraft och jag börjar älta allt annat jag har sagt den dagen, veckan innan, i ett tidigare liv. Kan det tolkas fel? Finns det folk som uppfattat någonting så fel att de uppfattar mig fel? Elak, ovänlig, dum i huvudet*?

Jag vet att det är onödigt att lägga tid på de här tankarna, men logiken styr inte allt. Eller så är det bara fel på min hjärna.

*Dum i huvudet kan jag gå med på att vara, men inte elak och sällan ovänlig.

 

Publicerad 06.10.2015 kl. 19:52

Äventyr i svampskogen.

Vi gick till skogen för att plocka svamp och det ser ut så här: Pappa kopplar på svampradarn och går rakt på tills han plötsligt dyker in under en gran eller i en buske bara för att komma ut med något ätbart. Mamma plockar en svamp här och en där samtidigt som hon svär åt hunden. Hunden håller utkik efter ekorrar och fnattar hit och dit (därav svärandet). Jag fotograferar mossa och kottar undviker att trampa ner taggsvampar, riskor och annat som de andra gärna vill lägga i korgen.

Sedan tappade gamylerna bort mig (eller jag dem) och just då råkar jag få syn på flera fina exemplar av en av de få ätliga svamparterna jag känner till. Jag hade ingen korg (de räknade inte med att jag bidrar med något) och fick komma på en nödlösning. Nu luktar min kameraväska svamp.

Jag såg en älg också och det var lite spännande. Älgen fick jag ingen bild på, de är ruskigt snabba de filurerna. Sen såg jag en älghund och en älgjägare. Senare hörde vi ett skott så det är möjligt att älgjägaren också såg älgen. Sen såg älgen inte mycket mera.

Publicerad 04.10.2015 kl. 21:16

Inte helt enligt planerna.

Jag tog en ledig dag för att hinna med saker som är jobbiga att göra med den där lilla typen i släptåg. Ni vet, gå till posten, på labbprov, tvätta golvet, prova skor och sånt.

Nå, den lilla tyckte att det var en väldigt lämplig dag att vara sjuk på och började höja sin kroppstemperatur vid sju på kvällen. Klockan elva var han en kamin och nu ugglar vi här.

Labbet ordnade sig, golvtvätten skjuter jag gärna på och posten hinner jag kanske med på eftermiddagen. Skorna då? Skoprovningen borde vara lättast av allt då det handlar om ett par skor jag beställde via nätet och de ligger i sin låda här hemma i vår tambur. Men icke sa nicke och ordning skall det vara! Ungen tyckte att det var höjden av usel idé att ha skor på inomhus. Så där ligger de än, i sin låda.

Hyran får jag ändå betala. Är ditt livsförsäkringsskydd tillräckligt? undrar banken. Och nu sitter jag och funderar på den saken.

Publicerad 02.10.2015 kl. 13:56

Inredning eller ett gott försök.

Jag inser att det är mörkt hemma hos oss. Skymningen smyger sig in när jag vänder ryggen till. Sakta kommer den, jag märker det först när den redan fyller rummen.

Jag tänder lampor och suckar, för den där lille har fått för sig att stöpslar i uttagen stör hans sinne för ordning. Den lampan som är kvar för mig att tända är taklampan vars mysfaktor är lägre landets ekonomiska tillväxt.

Lampan finns på listan över saker att åtgärda här hemma, men det har varit sommar och lampor faller i glömska. Kanske jag får det gjort nu i höst. Eller under vintern. Kanske kommer våren, ljuset smyger sig in i våra vrår och lampan hänger kvar ett år till. Vem vet, det är ändå bara en lampa.

Men medan lampan hänger gör tavlorna inte det. De är lite här och där. På hyllor, skåp och golv. Men inte så där trendigt på skåp och golv, utan mera i stilen "vadskalljaggörameddenhär- denfårståhäretttag". Och ett tag blir dagar, veckor, år. Men i dag tog jag tag i tavlorna. Inte så att tavlorna ännu skulle hänga, men det finns små tejpbitar på väggen som markerar var de skall hänga.

Nu hoppas jag att min inredningsiver håller i sig och att tejpbitar inte är det enda på mina väggar ännu i mars.

Publicerad 30.09.2015 kl. 19:09

Jag befinner mig på den bättre sidan om 30-strecket. Är pedagog, men inte alltid så pedagogisk med mitt eget speciella barn. Jag fotograferar mycket, springer ibland, trivs i naturen, tar mjölk i kaffet, tackar inte nej till rödvin och älskar att gå barfota.

Bloggen fick sitt namn av de mörka moln som ibland hopar sig i mitt inre. Livet kan vara tungt, men asioilla on tapana järjestyä.
 

 


Senaste kommentarer

18.06, 18:47Utan karta och kompass. av
18.06, 18:44Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:42Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:39Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:35Utan karta och kompass. av kultakatriina