Höst eller bara något för att komma igång igen.

Den här tiden på hösten är så fin. Färgerna, ljuset, luften, dofterna, morgondimman. Jag gillar till och med mörkret. Än så länge, vill jag tillägga, för ännu håller det sig till natten och då sover ungen bättre. Sen när det är mörkt dygnet runt är det jobbigare. Men det är inte nu, och nu är det vi har och nu är fint.

Publicerad 27.09.2015 kl. 18:03

Bara vara.

Det blåser hårt där ute och jag drog en suck av lättnad då telefonen nyss ringde och det var mamma som berättade att de var framme på holmen.

Nu sitter jag här i min ensamhet (härligtljuvligtunderbart!) och gör exakt ingenting. Eller jag dricker cider och äter nötter, men det kan väl klassas som ingenting. När cidern och nötterna är slut övergår jag till vin och surskorpor. Eller bara vin.

Grannarna för oljud, svär och smäller. Deras hundar skäller. Eller bjäfsar. En chihuhihuauva kanska inte kan skälla.

Publicerad 18.09.2015 kl. 20:57

Lite oense.

Ibland har ungen sina idéer om hur saker skall vara. Som att dörrar och lådor skall vara stängda. Det är inget problem direkt, men nog lite jobbigt när jag vill tömma diskmaskinen. Då vill jag dels komma åt saker i maskinen, dels få sakerna in i skåp och lådor. Diskmaskinens lucka är ju alltså en dörr, om ni inte visste det.

Ni kan tänka er hur en öppnar dörrar medan en annan stänger dem och åtminstone den ena av dessa blir lite högljudd.

Publicerad 16.09.2015 kl. 18:59

9 och 10.

9. Jag kunde ingen finska (okej, kanske kiitos och hei) innan jag började läsa språket i årskurs tre. Det tog väldigt länge innan jag började lära mig och ännu längre innan jag vågade använda finska. I dag talar jag en relativt god finska som tyvärr lider av att jag främst använder svenska på jobbet och hemma.

10. Spindlar är det värsta jag vet. Det har blivit bättre, förut var jag rädd för dem, nu tycker jag mest de är obehagliga.

Nu slutar jag här, tio saker får räcka.

Publicerad 10.09.2015 kl. 06:40

4 - 8.

4. Jag är usel på att laga mat. Inte bara på att laga maten, utan också på att planera den och köpa det som behövs. Tur för mig är ungen väldigt selektiv och tycker att det är bäst att äta en och samma rätt varje dag. Ibland har jag lite dåligt samvete för att jag inte erbjuder honom mera variation, men samtidigt känns det dumt att lägga tid, energi och pengar på mat jag ändå får slänga bort.

5. Även om både höst och vinter i detta land innebär kyla, mörker och regn tycker jag om att årstiderna växlar.

6. Jag tycker inte om att tala i telefon, väljer alltid textmeddelanden eller mail då det är möjligt.

7. Jag gör listor över saker jag skall komma ihåg eller som behöver bli gjorda. Dels för att jag annars glömmer saker, dels för att det känns bra att få stryka av saker från listan.

8. Jag använder väldigt sällan smycken. Tyvärr, vill jag tillägga, smycken är ju fina men jag har aldrig riktigt lärt mig.

Och så kom exsvärmor på besök och henne blir man inte av med i första taget.

Publicerad 08.09.2015 kl. 16:59

1 - 3.

Många har gjort listan med 20 fakta om mig som ni inte känner till och jag tänkte haka på. Nu minns jag ju inte allt jag har skrivit här, men om jag redan har nämnt något hoppas jag på att ni inte minns allt ni läst. Vi får se hur långt jag hinner innan jag måste dra på jobb.

1. Frukost. Jag behöver frukost för att komma igång. Äter oftast gröt.

2. Jag äger ingen klocka, alltså armbandsur. Jag har nöjt mig med telefonen sedan början av högstadiet, vilket är problematiskt om och när min telefon av olika anledning blir hemma. (Jag vill köpa en klocka men kan inte bestämma mig för vilken.)

3. Hela skoltiden var jag usel på att komma i tid, rusade alltid in i sista sekund eller lite senare. Senare har jag skärpt mig och brukar vara ute i god tid.

Och nu skall jag gå.

Publicerad 08.09.2015 kl. 07:01

Inleda avsluta.

Dagen började med att jag utmanade universums alla makter och förde ungen till dagis. Med buss. Utan vagn. Universums makter var på gott humör för ungen konstaterade Åka dagis, åka bussen dagis och sprang som en vind till hållplatsen och satt (någotsånär) stilla hela vägen. När vi steg av bussen försökte jag orientera mig, men han tvekade inte en sekund innan han rusade iväg. Man kan lugnt säga att hans orienteringsförmåga är aaaningen bättre än min.

Dagen slutade med en spontan fylla på Berghälls mest kända bar.

Jag vet inte om början eller slutet på dagen var bättre, men i morgon på morgonen kan det hända att avslutningen får lite färre poäng.

Publicerad 05.09.2015 kl. 00:18

Lurfri.

Ungen tycker om min telefon. Han "pratar" i den ibland, men mest går han omkring med den i fickan. Jag har försökt byta ut den mot en gammal lur, men så lättlurad är han inte. Hittills har det dock inte varit något problem att han ibland bär omkring på den.

I går på morgonen lade han igen beslag på luren och när vi skulle iväg var den borta. "Var är telefonen?" frågade jag. "Var är telefonen!" ekade ungen. "Hämta mammas telefon" försökte jag, men det var dödfött och jag fick gå till jobbet utan den. (Hiskelig tur att jag inte hade fallit från en stege och låg skadad på golvet och verkligen hade varit i behov av telefonen just på den sekunden.)

Det kändes väldigt naket att vara utan telefon. Och då har jag en enkel modell med vilken man kan ringa och texta. Kalendern har jag i pappersform och jag behöver inte komma åt mailen eller dylikt under dagen. Alla som kan tänkas behöva få tag på mig vet var jag jobbar och kan ringa dit. Det är alltså inget direkt problem för mig att telefonen blev hemma, men ändå kändes det nog så konstig att inte ha den där i väskan.

När jag kom hem hittade jag telefonen på sängen. Och ingen hade saknat mig under dagen.

Publicerad 02.09.2015 kl. 18:00

Kläder.

Efter en månad i shorts eller klänning känns det väldigt främmande att dra på sig ett par jeans. De spänner. Kring knäna.

Jag har svårt att tro att mina knän har lagt på hullet under augusti. Felet måste alltså ligga i byxorna. Eller fel och fel, de är spända helt enkelt.

Men 13 grader är för kallt för shorts. Och strumbyxor under känner jag mig för feg för. Eller gammal.

Publicerad 02.09.2015 kl. 07:44

Nya toner i komposten och håret.

Kom hem från lande till en lägenhet som luktade möglig kompost. Det var kanske inte så konstigt då komposten hade möglat. Trevligt värre.

Sen bestämde jag mig för att färga håret. Det i sig är ingen konst, kort hår som jag har, men att göra det med ungen hemma kan vara århundradets mest idiotiska påhitt. Färgen skall sitta i ganska länge och risken finns att ungen under just den stunden får ett utbrott, infall, kortslutning eller vad man vill kalla det. Och sen kan det ända att det finns färg lite annanstans än bara i mitt hår.

Men tydligen stod stjärnor och månar i rätt läge för ungen lekte med sitt tåg under hela den tid det tog för mitt hår att gå från brunt med gråa inslag till bara brunt.

Och lite spindelnät på det.

Publicerad 23.08.2015 kl. 20:09

Ljuva värld.

Det där senaste svamlet var en form av påminnelse om allt det underbara som finns i världen bara man ser efter. Och känner efter. Och lyssnar. Och andas.

Jag vill aldrig sluta se, höra och känna. Inte andas heller för den delen.

Jag tror att det är lätt hänt att man blir bitter. Vår värld är inte alltid så ljuv. Men jag vill inte bli bitter. Jag vill se det ljuva som gömmer sig bland skiten. För den finns där bara man ser efter. Och använder de andra sinnena också.

Publicerad 18.08.2015 kl. 07:57

Små stora saker.

Det är nog värt att sitta en lång stund i bil och en kortare stund i båt för att få andas in skogen och havet. Få känna klipporna under fötterna, solen i ansiktet, vinden i håret. Få plocka blåbär och solvarma smultron. Få se ett lyckligt barn plaska i vattnet. Följa svalornas dans över vattenytan, se örnarna cirkla högre och högre, glädjas över att svanparet i viken har alla tre ungar kvar vid liv. Ljungen blommar, de första gula löven på björken, den fuktiga doften av höst efter att solen gått ner.

 

Publicerad 16.08.2015 kl. 21:39

Morgonljus.

Ungen vaknar kvart i sex, jag gör ett tappert försök att gräva ner mig djupt under täcket för att få sova lite till, men kvart över sex får jag ge upp. Eller också ligga kvar och höra hur ungen förser sig själv med yoghurt.

Men när jag väl masat mig ur sängen, blaskat lite vatten i ansiktet och kaffet börjat droppa känns det riktigt skönt att ha flera timmar tid så här en fredag morgon. Och det känns skönt att veta att senare i dag åker vi till lande och de har lovat riktigt fint väder till veckoslutet.

Publicerad 14.08.2015 kl. 08:02

Blått guld.

Blåbär. Dessa små blå saker som (vissa år) växer i våra skogar. I år växer de. På lande behöver man bara gå fem meter från huset och buskarna är fulla. Går min mor in i skogen är hon tillbaka med en liter en kvart senare.

Lyxen att dessa bär finns. Lyxen att våra skogar är rena. Lyxen att jag har ett ställe att plocka dem på. Lyxen att få färska bär i morgonmyslin. Lyxen att få dem i gröt, paj eller smoothie mitt i den mörka vintern även om de då kommer ur frysen. Det är lyx värd att uppskatta.

Publicerad 12.08.2015 kl. 07:28

Ge dem ett lillfinger.

Barn: Rita en katt!

Jag ritar någonting med en kropp och fyra ben och spetsiga öron.

Barn: Rita en björn!

Jag ritar någonting med en kropp och fyra ben och runda öron.

Barn: Rita en krokodil i en bil!

Jag:

Barn: EN KROKODIL! IEN BIL!

Publicerad 06.08.2015 kl. 07:40

Jag befinner mig på den bättre sidan om 30-strecket. Är pedagog, men inte alltid så pedagogisk med mitt eget speciella barn. Jag fotograferar mycket, springer ibland, trivs i naturen, tar mjölk i kaffet, tackar inte nej till rödvin och älskar att gå barfota.

Bloggen fick sitt namn av de mörka moln som ibland hopar sig i mitt inre. Livet kan vara tungt, men asioilla on tapana järjestyä.
 

 


Senaste kommentarer

18.06, 18:47Utan karta och kompass. av
18.06, 18:44Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:42Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:39Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:35Utan karta och kompass. av kultakatriina