Ensam, tvåsam, tresam.

Publicerad 04.09.2016 kl. 10:37

Jag har här den senaste tiden funderat på en sak, det började på våren och har hängt med någonstans i bakgrunden hela sommaren. Nämligen: parförhållanden. Eller att jag känner mig redo för ett och att jag känner någon form av behov för ett. Behovet är möjligtvis främst fysiskt, men det om det.

Men, men, saker får inte vara för enkla, då skulle livet bli för trist. Jag har noterat att det finns två kategorier bland eventuella partners. Dels de som inte är intresserade av barn, varken egna eller andras, dels de som är intresserade av barn, men då (främst) av egna framtida barn. Man kan lugnt säga att jag inte riktigt passar in i målgruppen: jag har ett barn (kategori ett samt några ur kategroi två springer och gömmer sig) och jag vill inte ha flera barn (resterande ur kategori två tar till flykten).

Eventuellt existerar det en tredje kategori som består av personer som kan tänka sig att ha ett förhållande med någon som redan har barn. Jag har inte träffat någon ur denna kategori, men jag kan gå med på att tro att den finns.

Men, mera men, sen är det en viss skillnad på barn och barn. Men åtminstone kan jag vara säker på, att den person som vill ha mig i sitt liv, med ungen och allt det innebär, är en sjujävla bra typ.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Jag befinner mig på den bättre sidan om 30-strecket. Är pedagog, men inte alltid så pedagogisk med mitt eget speciella barn. Jag fotograferar mycket, springer ibland, trivs i naturen, tar mjölk i kaffet, tackar inte nej till rödvin och älskar att gå barfota.

Bloggen fick sitt namn av de mörka moln som ibland hopar sig i mitt inre. Livet kan vara tungt, men asioilla on tapana järjestyä.
 

 


Senaste kommentarer

18.06, 18:47Utan karta och kompass. av
18.06, 18:44Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:42Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:39Utan karta och kompass. av kultakatriina
18.06, 18:35Utan karta och kompass. av kultakatriina